Skogen är en lekplats som aldrig behöver städas. Där finns stubbar att balansera på, grenar att bygga med, stenar att klättra upp på och mossa att sitta på. Den stora skillnaden mot en vanlig lekplats är att ingenting är färdigt. Barnen måste själva bestämma vad en sten är och vad en gren kan bli. Det gör leken öppnare, och ofta mer långvarig.
Låt barnen bestämma
Det bästa du kan göra som vuxen är att hålla dig lite på avstånd. Ge barnen tid att utforska och låt dem hitta sina egna lekar. En stubbe kan bli en scen, ett bord eller ett skepp. En lång gren kan vara ett svärd, en stav eller ett fiskespö. När de vuxna inte styr för mycket kommer fantasin igång av sig själv.
Visa gärna hur man går försiktigt över mossiga stenar och rötter, men lita på att barnen själva känner sina gränser. Skorna ska vara sådana att man kan gå, klättra och bli blöt om fötterna utan att det gör något. Ta med ett extra par strumpor i väskan, och något att äta och dricka. Då kan ni stanna längre, och ingen behöver gå hem för att någon är hungrig.
Ha ett par enkla överenskommelser. Barnen ska kunna se en vuxen eller höra ett rop, så att ingen kommer för långt bort. Bestäm en plats där ni ses om någon tappar bort de andra, till exempel en stor sten eller en tydlig stig. Prata också om att man inte bryter av levande grenar och inte river ner fåglarnas bon.
Om det regnar kan det bli ännu bättre. Blöt skog har en alldeles särskild doft, och barnen tycker om att plaska i pölar och leta efter sniglar och svampar. Ta med regnkläder och gummistövlar, och låt dem vara ute så länge de har lust. Sedan kan ni torka av er och värma händerna på en varm kopp.
Skogen behöver inte vara stor eller långt borta. Ett litet skogsparti nära bostaden fungerar lika bra som en vidsträckt urskog. Det viktiga är att komma ut och stanna en stund. Med tiden lär sig barnen platserna, och de blir deras egna: den stora stenen, klätterträdet, stubben som alltid är en båt. Sådana platser stannar kvar i minnet.
